Var på en trevlig fest igår där det spelades mycket gitarr och sjöngs en hel del. I wish I could sing as well, men min röst låter som en skadeskjuten orch när jag pressar den. Jag kanske skulle platsa inom svartmetall? Could be fun.
Anywho, pratade en del om Nikki Sixx, ni vet bassisten i Mötley Crüe. Jag upptäckte honom ganska nyligen, när jag snubblade över nedanstående bok som stod på display på Akademibokhandeln i höstas.
Jag tilltalas hårt av sån här layout och var tvungen att bläddra i den. Visade sig vara en samling fotografier och jag blev störtförtjust i Nikkis formspråk, hans sätt att kanalisera sin kreativitet. Han är ju även låtskrivare, jag spenderade en hel helg med att läsa boken, se fotografierna och samtidigt lyssna på hans bands låtar. Främst från hans nyaste band, Sixx AM. Let's just say that I am hooked. Nästa steg var att beställa hem hans bok, Heroin Diaries. Den kom ut efter hela Mötley Crües gemensamma memoar, the Dirt, och the Heroin Diaries är Nikkis egna memoar. Fan, de har haft så mycket frånstötande och äckliga saker för sig, men likt förbannat är det morbidt fascinerande. Just för att i Nikkis fall så finns det så mycket djup där bakom. Så mycket edge och vansinne.
Ska ge mig ut och skaffa the Dirt idag.
Ska ge mig ut och skaffa the Dirt idag. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar