fredag 30 mars 2012

Pirate detail

Jag känner mig löjligt förtjust i min nya piercing. Det är lite löjligt just eftersom den sitter så osynligt till, är inte det minsta uppseendeväckande med en ring i örat. Men den utgör en trevlig detalj och när det väl har läkt så planerar jag att sätta i smycke med kedjor som förbinder den nya med den gamla piercingen längre ner. That, will be pretty.
Skaffade den på Darkwell i Uppsala igår. Lite av en impuls, gick in och frågade om de hade tider samma dag and I was in luck :) Men har känt ett tag att det vore trevligt med en ring i örat. Får se hur länge den tar på sig att läka bara. Jag har haft i öronbrosket tidigare, men det var många år sedan och det gjordes med håltagarpistol hos frisör, vilket var katastrofalt. Det blev fruktansvärt infekterat så det fick läka igen. Maybe it will end better this time. När den här piercingen gjordes så kändes det knappt! Smycket hade till och med satts i innan jag förstod att det var klart. Det gjorde inte ont, det kändes knappt alls. Är inte säker på om jag blev besviken eller lättad. Anyhoo, kanske bör vara glad att det gick fort och obehagsfritt, med tanke på min reaktion när sköterskan som skulle ta blodprover på mig tidigare i veckan, rotade runt med kanyler i båda mina armar. Var tvungen att ta en paus mitt i och lägga mig ner eftersom jag blev illamående och svimfärdig av rädsla. Nålar inuti mitt kött freaks me out, big time. Men gårdagens experiment gick alldeles utmärkt :)

tisdag 27 mars 2012

Spring prime time

Fantastiska vår, en fördel med att knappt ha några jobbpass inbokade nu är att kunna spendera stor del av dagarna utomhus. Det är inte speciellt varmt, men det är nåt visst i luften. Och när man sitter på trappstegen till en stor byggnad, i skydd från vind och med sol i ansiktet så är tillvaron snudd på perfekt.

Har matat duvor och promenerat runt på stan. Har typ ändrat lite planer inför hösten, eftersom det verkar som att jag skulle kunna få en kick ass awesome praktikplats då. Inom utställningsproduktion, något som jag verkligen vill lära mig mer om. Sååå, den är obetald men det ordnar sig nog, kan jobba på helgerna och det handlar bara om ett par månader. Förhoppningsvis kommer jag kunna bunkra pengar i sommar. Antropologi kan studeras vid ett senare tillfälle. But we shall see, det är långt kvar tills hösten.

söndag 25 mars 2012

Arrrgghh!

Har kikat runt på www.pacemaker-info.se, eftersom läkaren jag pratade med imorse sa att pacemaker är ett alternativ om man vill känna sig tryggare för de där svimningsattackerna, just eftersom de orsakas av extremt långsam, eller stundtals icke-befintlig hjärtrytm. Just då kände jag att, huh, så allvarligt lär det väl inte vara iom med att han tonade ner vad som hände. Men så läste jag nu en spot-on beskrivning av symptomen av de där svimningsanfallen.

"Några patienter insjuknar dramatiskt med plötsliga anfall av långsam puls. Blir det långa uppehåll i hjärtrytmen förlorar patienten medvetandet. Anfallen kan komma som en blixt från en klar himmel och utan förvarning. I det flesta fall kommer hjärtat igång av sig själv igen och patienten vaknar upp. Ibland måste hjärt-lungräddning påbörjas för att försöka få igång hjärtverksamheten så fort som möjligt.

Svimningsanfallen kan ibland likna epileptiska anfall med kramper i kroppen. Det är inte ovanligt att patienten slår sig när de svimmar och faller omkull. Några känner att de håller på att svimma och sätter sig ned eller lägger sig på golvet i förebyggande syfte. Ett plötsligt oväntat anfall med svimning bör alltid leda till ett akut sjukhusbesök med utredning om orsak till svimningen."

Fuck, jag hade förmodligen hjärtstillestånd, albeit ett ganska kort ett. Och jag får vänta 9 timmar innan jag får träffa läkare! Fuck that! Ska ringa min vårdcentral imorgon och kräva att de utreder mig. Vill inte ha pacemaker, gillar inte tanken på att det rotas runt inne i min bröstkorg, men jag vill veta vad som är fel. Någonting är ju helt klart fel. Tur för mig att det inte händer speciellt ofta.

Saturday twist

Hade en lite dramatisk gårdagskväll. Hade varit på middag hos några vänner och vi satt på tunnelbanan in till stan då jag plötsligt blir kraftigt illamående, får blodtrycksfall och svimmar. Är medvetslös nån minut och krampar. Tjejerna i mitt sällskap får av mig på nästa perrong och ringer ambulans och jag kommer till sans igen. För mig känns det som att jag varit borta i ett par sekunder. Sitter på en bänk och mår kraftigt illa och skakar i ben och armar. Två ordningsvakter dyker upp, tydligen hade 112 skickat dit dem, which is very strange indeed iom att de inte är sjukvårdspersonal, så jag vet inte vad de hade där att göra. I vilket fall så dök ambulansen upp efter ett tag och de plockade med mig till akuten. Fina Molly följde med som sällskap och vi var kvar där hela natten. Vi fick inte träffa läkare förren efter 9 timmar i väntrum... Det var en seg natt helt enkelt. Personalen var underbemannade och det var rätt många patienter. Bland annat en hel del killar och tjejer som hade varit i slagsmål och jag kände mig rätt lack på just dem, eftersom de med största säkerhet slagits på eget bevåg och då borde de för i Helvete ta hand om sina skador själva! Jag menar, vill man slåss, så fine men då ska man inte ta upp en massa plats för folk inte valt sina skador. Oh well.

Läkaren vi till sist fick träffa sa att det inte var epilepsi, utan att min kropp förmodligen är programmerad till den sortens reaktion när nån slags fara hotar, i.e. när jag får blodtrycksfall/blir illamående, whichever occurs first and then the other one kicks in. För det händer då och då, ända sen jag var barn. Väldigt sällan dock och jag brukar oftast vara själv när det inträffar. Oftast slår illamåendet över i att jag kräks, under tiden som jag är medvetslös så brukar då vakna upp på golvet med det. Quite disgusting. Men har naturligtvis ingen aning om hur länge jag varit utslagen. Med blodtrycksfallet följer även gravt sänkt hjärtfrekvens, läkaren sa att det tom och sluta slå en liten stund, för att sedan hoppa igång igen. Jag är helt enkelt en mänsklig sjögurka. Thank you nature for that one!

Men mår bra nu och ska vara hemma heeeela dagen, med mat, kaffe, dator och bok. Har förskansat mig i sängen och tänker stanna här större delen av tiden.

fredag 23 mars 2012

Not enough old stuff

Kom just hem från Vintagemässan, som hålls på Drottninggatan 81 idag och i helgen (inträde 60kr), och inget fick jag med mig därifrån! Det var lite av ett anti-klimax, fanns ingenting i min smak. Det mesta av kläderna var av ganska sent datum och det fanns knappt några accessoarer eller saker av äldre modell. Trist! Jag hade fått för mig att det skulle vara lite som Burleskloppis, men icke. Oh well, snart är sommaren här och med den följer alla prylloppisar hemma på landet, där finns det alltid slående inköp att göra till en billig penning. Där kan man göra riktiga vintagefynd.

Hepp, var också en sväng i Kungshallen och köpte med mig torkad mango, tranbär och balsamvinäger med fikonsmak. Åt en hel del torkade mangoskivor i Oz, var perfekt som snacks. Känns lite som oss vegetarianernas alternativ till beef jerky. Kind of. Är iaf både kul och gott att gnaga på.

Funderar på att baka lite mer bröd. Bakade limpa igår, som blev väldigt bra. Receptet på det är som följande:

12 dl vetemjöl
2 dl mjölk
250 g vaniljkessella
250 g naturell matyoghurt
En näve valnötter
2 msk brödsirap
50 g jäst för söta degar
Olivolja
Flingsalt

Värm mjölken till fingervarmt.
Smula ner jästen i en bunke och häll över mjölken, rör runt till jästen löst upp sig.
Tillsätt kessellan, yoghurten, sirapen och valnötterna. Rör om tills det blandats.
Arbeta in mjölet med elvisp och degkrokar.
Låt jäsa under bakduk i en timme.
Baka ut till två limpor (jag bakade bara ut till en limpa och det blev för stort).
Lät jäsa under bakduk i en timme.
Pensla på rikligt med olivolja över limporna och fördela rikligt med flingsalt över hela limporna.
Grädda i ugnen på 200 grader i 30 minuter.

onsdag 21 mars 2012

Re-adapting

Känns lite skumt att vara hemma igen. Men man återanpassar sig fort. Och det är vååååår i luften! Me gusta! I måndags spenderade jag större delen av dagen med att ligga utslagen på soffan, alternerat med att läsa ut andra boken i Hunger Games - triologin. Har påbörjat tredje boken nu. I get addicted to books. Men igår fick jag jobba, de ringde från mitt timjobb och frågade om jag kunde hoppa in, vilket jag naturligtvis hakade på. Har fått en del pass framöver, känns bra. I got I feeling it will sort out allteftersom. Det brukar det göra. Hade AW på Café Baghdad, Medelhavsmuséet, med finaste Katja och Elena sen, mycket trefvligt!

Har ny hårfärg nu, fick ett infall förra veckan att jag ville ha svart och det var bland det första jag fixade vid hemkomst i söndags. I do like.
Har halvt om halvt beslutat mig för att söka till Masterprogrammet i Kulturantropologi i Uppsala till hösten. Har suttit och tittat längtansfullt på kursutbudet senaste dagarna. Det skulle vara så roligt. Kommer behöva jobba vid sidan av, men det borde inte vara ett större problem, och det är inte långt att pendla heller. Jag är bra sugen på att göra ett eget fältarbete och kanske praktisera på ett spännande ställe. Sen är ju antropologisk teori hur intressant som helst. We shall see.

Snart ska jag hoppa på tåget till Västerås för att hälsa på John och Maria, ser fram emot det. Blir promenad och fika på stan. Och det ska bli kul att se deras fina lägenhet igen, samt träffa Iris förstås.

söndag 18 mars 2012

Back in town

Tog ca 40 timmar att färdas dörr till dörr, men på det stora hela så flöt det på ganska bra. När jag mellanlandade i Singapore så köpte jag 'Hunger Games', hade läst ut de andra böckerna jag hade med mig och var lite nyfiken på what all the fuzz was about med just Hunger Games. Var ganska skeptisk först, tänkte att det säkert var nån form av töntigt teen dravel. Men så visade den sig vara ganska rå och brutal, så jag blev positivt överraskad. När jag landade i Stockholm så var den utläst. Och det första jag gjorde efter att ha hämtat upp mitt bagage var att köpa en kopp bryggkaffe. It was good.

Tog en sväng till SF-bokhandeln under gårdagen, införskaffade andra boken i triologin som Hunger Games ingår i. Såg även att nyaste boken från serien 'The Parasole Protectorate' av Gail Carriger har kommit ut. Måste kila tillbaka til SF nån dag snart och köpa den, jämte Nina Neidestams nyaste seriealbum, 'Zelda 2 - Kampen fortsätter' och kanske några böcker av Laurell K Hamilton. Snubblade över andra boken i Hamiltons 'Merry Gentry - Series' i en bokhandel i Oz, köpte den och gav den ett go och blev förtjust. Så nu måste jag läsa den första boken samt resterande i serien.

fredag 16 mars 2012

Airport talk

Befinner mig på flygplatsen i Brisbane. Klockan är halv 10 på förmiddagen och min nästa flight går först 13.40... Segt segt segt. Gick upp halv 4 imorse för att hinna med 6.00 flyget från Cairns ner hit och känner mig redan en smula sliten. Eller snarare, jag känner mig som ett yrvaket träsktroll. Sitter och dricker te och äter frukt med yoghurt med datorn och gratis wi-fi, så just nu är allt ganska bra ändå. Hoppas på att kunna sova majoriteten av tiden på long haul-flighterna. Om jag lyckas med det så kommer det hela gå ganska smärtfritt. Snart hemma.

Väl i Stockholm så kommer föräldrarna och plockar upp mig på Arlanda, och sedan bär det av hem till Katja för att hämta Tudor. Han har bott där när jag varit borta, men nu ska han med mamma och pappa hem till landet, medan jag själv stannar i stan. Han är ju bara innekatt på vinterhalvåret, men det kommer kännas tomt utan honom i lägenheten. Har saknat det lilla odjuret, men jag hinner ju iaf träffa honom lite kort imorgon och sen får jag se till att åka hem till landet en sväng framöver.
Ser fram emot att komma hem till lägenheten. Att inte sova i samma rum som en drös okända människor. Jag har visserligen inga problem med att göra det, men i längden blir det irriterande, speciellt om man råkar hamna i samma rum med folk som snarkar. Jag ska även återknyta bekantskapen med min kaffebryggare. Har förmodligen blivit avgiftad nu, men ska se till att återställa dagsintaget.

torsdag 15 mars 2012

Sista dagen i Oz

Inte så långt kvar nu innan det bär av hemåt. Idag var vi på ett litet zoo inne i Cairns, bara 5 minuter gångväg från vårt hostel. Där fanns det väldigt mycket fåglar, lite ödlor, några crocs och koalor. Har så väldigt mycket kort på just fåglar och ödlor (och grodor) men det skadar inte med lite mer ^^
Fågeln på kortet ovan var en riktig liten cutie pie, en frogmouth. Sötnos!
Tog sen en sväng runt i turistkvarteren, jag var bland annat inne på ett litet etnografiskt museum om Cairns historia från mitten av 1800-talet från till mitten av 1900-talet. Det fanns massor av föremål på display, var som att vara inne i en antikvarisk prylhandel hemma i Sverige. Men det funkade bra, även fast det var en uppsjö av föremål, som man lätt kan drunka bland, så var det ackompanjerat av lättöverskådlig information. Fanns bland annat många vintagefotografier, vilket är en personlig favorit.

onsdag 14 mars 2012

Wham!

Är kvar i Cairns och de dagar som skulle kunna ha spenderats med utflykter, blev istället till att sitta inne på hostelet och uggla. Wläh! Det regnar, ibland inte så hårt men oftast är det skyfall. It's getting old... Det ska inte sluta snart heller, så vi kommer hem i helgen istället. Jag skulle ju ha stannat till den 26e och Josef till den 2a april, men vi har båda tröttnat. Hade vädret varit annorlunda så hade vi inte hastat hem, men nu känns det bara som att man sitter av tid. Onödigt slöseri med tid och pengar.

Vi har inte varit helt stillasittande senaste dagarna, tvärtom, det har varit en smula krävande. Vi såg till att få Josefs bil såld, då vi spenderade en hel dag med att leta efter biltvätt och sedan diverse bilhandlare. Och när allt det var färdigtråcklat så började hela karusellen med att boka om flygbiljetter. Var inte så lätt som det borde vara. Telefonköer, brutna samtal som behövde ringas upp igen etc. Och inte blir hela resan i ett smidigt paket heller. Josef kommer flyga Cairns-Hong Kong-London, sen väl i London måste han plocka väskan och sen checka in igen med ett annat flygbolag för att ta sig sista sträckan till Stockholm. Jag kommer behöva åka från hostelet vid 4 på morgonen på lördag för att flyga ner till Brisbane, hänga på den flygplatsen i ca 6 timmar >_< och seeen hoppa vidare till Singapore, London och Stockholm. Vi åker inte med samma flygbolag och det var olika sträckor som de kunde täcka. Well, vi flyger iaf från Cairns och landar i Stockholm samma dag. Jag landar på Arlanda vid 11 på förmiddagen, känns sweet att inte komma fram sent på kvällen, utan kommer ha en hel dag att acklimatisera mig på.

Idag ska jag rensa packningen, slänga en del och tvätta det som ska hem. Roligare kan man ha det. Får se det som att I've done all the fun stuff already.

måndag 12 mars 2012

Reef adventure

Gods have mercy, det slutar fan aldrig att regna... Det är uppehåll ibland, men största delen av tiden så gråter himlen. I did not sign up for that!

Vi hade dock tur idag när vi var ute på havet igen. Var på en dagsutflykt till stora barriärrevet, jag snorklade och Josef dök. Var mäktigare än vattnen vid Whitsunday's, här uppe vid Cairns är revet större och utbudet av koraller och fiskar mer raffinerat. Imorse var det totalt grått ute och det kändes nästan motbjudande att ta sig ner till hamnen, även fast man är i vattnet mycket så vill man ju ändå ha sol, man vill kunna sitta (torr!) ute på däck. Vi hade tur, det klarnade upp och skyfallet tog fart först när vi var på väg tillbaka till Cairns. Totalt fick vi 3 timmar av vattentid, fördelat på 3 platser. Det bästa var naturligtvis havssköldpaddorna :D Vid det andra stoppet så pekade nån från the crew ut en sköldis som var precis bredvid båten, albeit nere på botten så de enda som kunde komma nära just då var dykarna. Men jag bidade min tid, till slut var den tvungen att komma upp till ytan för att hämta luft! De är så vackra, speciellt när de stiger, de svävar så graciöst och otvunget, så obrydda. Jag var precis bredvid när den bröt vattnet, bara knappt en meter bort. När den dök ner mot botten igen för att fortsätta beta på korallerna så upptäckte jag att det fanns en till på väg upp för att andas nästan intill mig. Now, I are content. Nu känns det som att allt annat utöver det man sett och gjort so far är en bonus.

Och det är så skönt att bo på ett större hostel igen, alla utrymmen är fräscha, fullt utrustat etc. Jag känner mig ren för första gången på länge. De allra flesta duschar här strilar det i princip bara ifrån, så det känns inte som att man får bort all smuts och salt. Man har känt sig riktigt gritty ett tag. Men här är det tryck i duscharna, det gick till och med att tvätta håret ordentligt. Var nästan en orgasmisk känsla. Har egentligen inga problem med att leva rough, sometimes I even enjoy it, jag förfaller till primitivism rätt fort. Men då blir ju också känslan så mycket starkare när man får tillgång till civilisationens komfort igen. Fast hur vi levt här i Oz slår ju absolut inte, på långa vägar, hur gritty man levde under fältarbete i Tjeckien eller Turkmenistan. Still though, det känns fantastiskt med ordentliga duschar, ett rent kök och AC på rummet.

Är så sjukt trött nu, var inne i en mataffär för en liten stund sen och lallade runt ytterst förvirrat. Det kom till och med fram en anställd och frågade hur det var med mig. Var en smula embarrasing. Men jag är bara så himla trött. Josef ba "här kan du ju inte gå runt och se hjälplös ut!". Lyckades samla mig tillräckligt för att köpa choklad iaf! Hah! Imorgon har vi inget inplanerat, förutom att göra en storstädning/sanering av bilen och sedan försöka sälja den. Ska ta den till en bilhandlare. But other than that, I predict sovmorgon och ett antal timmar i en hängmatta under tak!

lördag 10 mars 2012

Day on the Island

Hade en spännande natt, hade vivida drömmar som spillde över i sömngång. Mitt i natten satte jag mig rakt upp och var upprörd över att jag (in my mind) hade tappat bort koalan och wombaten som jag hade fått när jag checkade in (just då var det logiskt att ha mottagit exotiska djur), de skulle ju liksom lämnas tillbaka vid utcheckning. Tror min hjärna är en smula överhettad. Verkligheten överensstämmer inte alltid med vad som pågår i mitt huvud på natten.

Nu kväll på Magnetic Island. Namnet på ön kommer föresten från när Captain Cook kom till Oz 1770, tydligen blev hans kompass kaik i närheten av just den här ön. Men enligt moderna mätningar så är det inget extra starkt magnetiskt här. Är dock ett coolt namn om inte annat.

Mitt på dagen så joinade vi en rundtur av hostelets Koala Sanctuary, det var fab! Tog 2 timmar och gruppen leddes runt av en mycket kunnig och entusiastisk ranger. Lärde mig mycket om krokodiler, koalas och wombats. Visste ni till exempel att crocs kan bli uppemot 200 år gamla och att det största officiella exemplaret av saltvattenskrokodiler mätte lite drygt 6 meter? Eller att crocsen kan gå ett halvår utan mat? Fascinerande djur. En annan fun fact är att koalabebisar ser ut som gremlins. Den bästa biten var att vi fick hålla i en liten saltvattenskrokodil, en koala, en orm, en papegoja och några ödlor. Jag hade helt klart jättekul. Hade jag inte läst arkeologi och övrig humaniora så hade jag kanske satsat på zoologi. Det finns så mycket intressant att lära sig om hur djur fungerar, både biologiskt och beteendemässigt. Ptjaa, å andra sidan är människor en djurart och det är ju samma saker som intresserar mig där, med fokus på det beteendevetenskapliga.

Senare på eftermiddagen, runt halv 4-snåret var det dags för den dagliga utmatningen av vilda papegojor. Förväntan låg tät i luften. Massor av små papegojor hade samlats i ett träd vid hostelet, de visste mycket väl vad som väntade. När rangern kom med en bytta fågelmat och delade ut en del i våra händer så bröt kaos ut. Redan innan maten kom så var det en högljudd kakafoni, men sen matchades ljudet av det visuella, fåglarna i princip överföll gruppen av backpackers. Det satt papegojor på våra händer, armar och huvuden medan de kastade sig i maten och slogs sinsemellan. De var ena riktiga små grisar. Ingen finess där inte. Jag har få gånger sett en sådan feeding frenzy! De skulle man inte kunna mata enstaka frön till från läpparna, som vi gjorde med den stora papegojan tidigare. Dessa små odjur skulle förmodligen hänga med klorna från ens näsa och slita bort ens läppar. När de satt på ens händer och armar så var de minsann inte aktsamma med hur de satte klorna, nej, de slirade runt hejvilt. Min vänstra underarm ser nu rispad ut. Men det var en awesome upplevelse! Faktiskt! It was fucking amazing! I wanna do it again!
Live parrot as fascinator mayhap? Stylish!
Och nu ikväll tog vi bussen ner till andra änden av ön, där vi promenerade en stund på stranden och tog en drink på en bars uteservering medan ett liveband spelade. Kändes otroligt sweet att sparka av sig sandalerna, dricka ett glas vin och bli en smula berusad. Right there and then, existance was perfect. Moment of escapism.

fredag 9 mars 2012

"Toto, I think we're not in Kansas anymore"

Lämnade Airlie Beach imorse och åkte norr mot Townsville. Efter 2.5 timmar kom Josef på att han hade glömt en del kläder, mobilladdaren och hörlurar på hostelet i Airlie Beach… Vi ringde dit och grejerna fanns kvar. Vi debatterade om vi skulle backtracka för att hämta upp det, men det skulle innebära minst 5 timmar av extra bilkörning, vi skulle komma fram till hostelet på Magnetic Island försent etc. Skulle kännas drygt med andra ord. Men som tur var så kunde de i Airlie Beach skicka grejerna till YHA hostelet i Cairns, dit vi ska sen. Var faktiskt en enorm lättnad.

En liten notering, det märks att vi är ganska långt norrut, klimatet är tropiskt. Och med tropiskt klimat följer en del problem med insekter. Jag misstänker bland annat starkt att jag råkat ut för bed bugs, räkande till närmare 40 bett på benen OCH jag har även bett på armar och resten av kroppen. De dök upp efter andra natten på båten, måste ha funnits bed bugs där. Jävla härke. En del av betten är rödsvullna och kliar, känner mig pestsmittad. De finns nu förmodligen i en del av mina kläder och kanske väskor. Kommer göra en totalsanering av alla saker i Cairns sen. Ingen idé att göra det än eftersom man måste fixa allt i samma veva. Ska tvätta alla kläder, slänga de kläder jag har på mig när resten är i tvätten och ha alla väskor ett bra tag i kyl eller frys. Förhoppningsvis kommer det ta död på eventuella kryp.

I alla fall, väl framme i Townsville så började vi med att åka upp för ett berg, som är en populär utkiksplats. Är en mäktig vy. Efter ytterligare detourer för att skaffa lunch så lyckades vi tråckla oss bort till färjelägret för att catcha båten till Magnetic Island. Varvid jag kastade ett öga till baksätet och såg att det kryllade av myror… Vi fick lite panik, rev ut allt ur bilen och såg hur det myllrade… Vi får väl skylla oss själva, som hade läskburkar och lite mat i baksätet, det ska man inte ha… Som tur var hade jag en sprayburk med insektmedel som vi använde till att sanera. Vet inte vad vi skulle tagit oss till utan den. Väl i Cairns sen ska vi göra en grundlig städning och sanering av bilen, det vi gjorde idag var väldigt provisoriskt. Nu är i alla fall all packning organiserad igen, det känns inte bra när allt ligger huller om buller. Vi kom med färjan, där vi satt och fnissade lätt hysteriskt efter alla dagens vedermödor, Tog bara 20 minuter att ta sig över och vi hoppade på bussen till hostelet. Var en kul tur, gav en hel del fina vyer. Som sagt, det är en tropisk miljö med allt vad det innebär. Hostelet ligger precis bredvid regnskogen och har ett eget koala sanctuary. Vi fick reda på igår att det ska hållas ett full moon party på ön ikväll. Är tydligen en stor tillställning som ska vara bra. Men vi skippar det, stannar på hostelet och chillar istället, det finns en trevlig barveranda man kan hänga på. Sitter där och skriver nu, det spelas bra musik och det kilade runt en opposum över golven för en stund sen. Helt okej miljö med andra ord.

onsdag 7 mars 2012

Salty dogs

Jaha, gott folk. Det är fantastiskt att vara ute på sjön när det är fint väder, men det suger när det regnar... Första dagen var underbar, när vi åkte ut från Airlie Beach hamn. Strålande sol, lagom mycket bris och vacker ö- och havsnatur omkring. Vi åkte med en katamaran, byggd för att ta 25 passagerare. Den var tredelad, så den hade ett mittenskorv (heter det så?) och två sidoskorv. Så den var stadig och parerade vågorna fint. Mellan skorven fanns utspända nät man kunde hållas på, perfekt för att ligga på en handduk och sola. Det var dock bäst när man satt på en stomme och tittade ut på havslandskapet. Meditativt. Vi stannande en gång för att snorkla. Vi var alla tvungna att ha stinger suits, eftersom det är säsong för box jelly fish, dvs. dödliga maneter. Sexy suits indeed. Vi såg alla ut som superheroes-wannabes.
Sen blev vi tilldelade en koj i ena sidoskorvet, man klev ner genom en lucka som var positionerad över själva bädden. Första dagen var alltså allt gott väl väl tills det var dags att sova. Temperaturen nere i kojen var avsevärt högre än uppe på däck, så vi var många som istället lade oss på näten för att spendera natten där. Helt okej upplägg. Tills regnet och åskan bröt ut. Snabbt som en hungrig vargflock med vittring på blod så försvann alla ner i sina skrymslen. Vi hade luckan ovanför kojen öppen först, för att släppa in luft. Det fanns ett skynke uppspänt ovanför så att det inte skulle regna in. Men eftersom det blåste så kraftigt så regnade det in från sidan i alla fall. Inte så mycket i början, men allt eftersom så kom det in för mycket. Rakt ner på en där man försökte sova. Så Josef reste på sig och drog igen luckan, varvid allt vatten som ansamlats i den kastades ner på mig... Oh ze joy.. Eftersom det inte fanns täcken så hade jag min handduk över mig, den var redan väldigt fuktig men efter den duschen så var den genomvåt. Hade dock inte mycket till val än att behålla den på, eftersom det droppade kontinuerligt från den stängda luckan. Vattentortyr de luxe. Och det var varmt, ack så varmt! Till sist visste jag inte vad som var regnvatten och vad som var svett. Fruktansvärd natt som aldrig tog slut, kändes det som. Regnovädret var lika illa som den jag filmade lite av i Maroochydore. Blixtrarna blekade över båten och regnet var våldsamt, fanns inte en chans att man kunde kravla upp på däck igen för att sova där. Curses!

Dagen efter var ömsom kall med regnskurar, ömsom med ögonblick av översvallande hetta. Kände mig tjurig och bitter mest hela dagen. Men vi såg en del djur iaf. Precis vid stranden på ön vi landsteg på så kom det ett gäng rockor på led, som en liten armé, bara några meter ifrån oss. Senare under dagen flög det havsörnar över vår båt och efter ett snorklingstopp så kom det några jättestora fiskar fram till båtbryggan. Vi matade dem med bröd så de var iaf glada. Vi snorklade ett par gånger till, såg en hel del fiskar men blev inte speciellt imponerad, har sett mer coola fiskar i Thailand. Korallerna var rätt häftiga dock. Och inga havssköldpaddor stötte man på! Mutter morr. Oh well, vi ska göra en dagsutflykt till stora barriärrevet igen utanför Cairns sen, kanske har man bättre tur då.
Är nu tillbaka på hostelet i Airlie Beach, känns rätt skönt. Känns fantastiskt att kunna duscha bort saltet och veta att man inte kommer förgås av värmeslag och/eller vattenöverdos inatt. Att kunna köpa kaffe och glass är sweet också. Jag har rätt simpla nöjen, det krävs lite för att få mig vid gott mod igen. Överlag så gillar jag att vara på sjön, men jag hatar att inte kunna undkomma regn, att allt är blött och att ingenting torkar. Hittills har vi klarat oss från översvämningarna som råder i sydostra delen av landet, men vi har verkligen fått vår beskärda del av CP-väder.

Ikväll ska vi hänga på en pub med några från båtturen, dricka vin och socialisera med vetskapen om att man kan lalla tillbaka till en torr säng på ett hostel istället för att försöka sova i en överhettad syrefattig koj.

måndag 5 mars 2012

A pirates life for me

Snart dags att checka ut och drälla ner till båten. Börjar bli exalterad! Katamaranen vi ska åka med heter Avatar, fancy name I'd say. Den ska tydligen vara rätt stor, tar 22 personer. Så får man se vilka man ska dela begränsad yta med i ett par dagar.

Ska först kila ner till affären och bunkra upp med isté och snacks. Det har blivit jävligt mycket isté på den här resan, dricker det aldrig hemma men det är fantastiskt när det är extremt varmt. Which is almost constant.

Oh well, måste checka ut nu, men en liten notering, det går nu att kommentera utan OpenId eller google-konto. En kompis påpekade att det inte funkade att kommentera förut, men nu går det alldeles utmärkt.

Over and out!

Feeling hot hot hot

Fick äntligen igång datorn igen. Var orolig att den hade dött för mig. Men efter att ha laddat den i ett antal timmar så är den vid liv. Blev förmodligen överhettad förut idag, när den låg i bilen. Det har varit sjukligt varmt, en burk rom & cola hade till och med sprängts inne i bilen och det hamnade överallt. Lovley.

Har inte hänt så mycket i övrigt idag, vi traskade omkring i Airlie Beach omgivning och träffade på lite folk som vi var Fraser Island med. Inte så konstigt, eftersom typ alla har samma route och gör samma saker. Vi konfirmerade även vår tur till Whitsunday Islands, så imorgon bär det iväg ut till Stora Barriärrevet, ska bo på en båt i två nätter. Kommer bli mycket snorkling och sol. Om de låter mig hoppa i vattnet vill säga, förbannade wrong time of the month... Vill ju liksom inte locka till mig rovdjur. Fast kanske är värt att wrestla lite hajar om det innebär att jag får se havssköldpaddor på nära håll.

Nåt jag verkligen inte ser fram emot är att sova i ett kolsvart, trångt och alldeles för varmt utrymme. Kommer inte finnas AC.. Och det kommer inte finnas mycket plats. Jag får ryck av klaustrofobi ibland när jag sover, mäkta otrevlig upplevelse. Hände ett par gånger på Fraser Island, då jag 'vaknade upp', fick panik av att inte kunna se och att utgången inte gick att hitta. Kändes mycket bättre när jag väl, efter en stund av frenetiskt letande, hittade ficklampan och kunde konstatera att allt var lugnt. Är en typ av sömngång som inträffar vid de tillfällena. Oh well, det är lugnt så länge jag inte får för mig att vandra ut, eller ännu värre, börjar skrika av panik och slår vilt omkring mig. Har hänt, är quite embarrasing när jag väl återgår till mina sinnens fulla bruk. Men det blir nog bra. Man får se det som att någon måste ju stå för the entertainent.

söndag 4 mars 2012

Miles and miles

På förmiddagen i lördags så var vi ute på en ridtur i Myellas omgivningar. Det tog en stund för oss att komma iväg eftersom vi väntade in två danskar som blev upphämtade i Rockhampton. Men sen samlade vi ihop oss medan Shane, en av snubbarna som jobbar här samlade in våra hästar, gav oss en genomgång om hur man ska rida och såg till att vi fick upp sadel etc på hästarna. Förutom jag, Josef och danskarna så var det en tysk tjej som jobbar på farmen som ingick i sällskapet, det var bara hon och jag som hade ridvana. Men ingen av oss hade ridit the aussie way förut, så det kändes ovant. Speciellt sättet som man skulle hålla tyglarna på. Jag gav upp efter en stund och körde på det jag är van vid. Funkade fint. Men jag har inte suttit på en häst på några år och det var längesen jag var aktiv. Sitter i the body memory dock så efter en liten stund kändes allt bra. Vi fick testa på att driva boskap, min häst var exalterad över det. Sen bar det ut på ägorna. Var väldigt fin natur och vi såg flera kängurus på nära håll. Vi var ute några timmar, kände mig helt slut av värmen sen.

Resten av dagen softade vi mest bara. Jag låg i en hängmatta med en bok. Josef tog ett dopp i poolen. Vi lekte även lite med de tama papegojorna som bodde där. Det fanns 3 stycken, Pink Floyd, Juliette och Harry. De två förstnämnda var ena riktiga små busungar, som hittade på hyss och älskade uppmärksamhet. Juliette och Pink Floyd var verkligen partners in crime. De hade bland annat åkt med en bil bort till Baralabas pub en dag häromveckan. Sen när bilägarna kom ut från puben så hördes ”whatcha doin’?” och i reservdäcket satt de små rackarna. Så de det var bara att åka tillbaka med dem. De kunde alltså prata lite också, i alla fall den som hette Pink Floyd. ”Scratch scratch” var en frekvent fras. De gillade att bli kliade på huvudet nämligen. Så efter att man lekt med dem en stund och sedan skulle gå så vaggade de efter för att få mer uppmärksamhet. De små söta raringarna. De var båda handikappade, Juliette hade bara en vinge och Pink Floyd hade ett annat fel på vingarna, samt nåt fel på ligament i benen. Så ingen av dem kunde flyga, däremot var de ganska skillade på att klättra och de kunde kila fram på marken rätt fort. Båda två hade hittats som skadade fågelungar av familjen som äger farmen, som då tog hand om dem. Värmer hjärtat.

I övrigt så strosade man runt lite på gårdsplanen, såg ett flertal kängurus, de var verkligen överallt därute. På kvällen igår så traskade vi, danskarna och den tyska tjejen ut till en utsiktsplats på ägorna för att titta på solnedgången.

Just nu är vi i Airlie Beach, på kusten. Tog oss drygt 8 timmar att ta oss hit. Den effektiva körtiden var på 7 timmar, men vi gjorde ett par stopp längsmed vägen för att äta och köpa kaffe. Vi körde nästan hälften av vägen var. Var ingen avancerad körning, när vi väl kom ut på motorvägen så sa GPSen att nästa sväng var om 30 mil. Sen efter en avfart var det rakt fram i typ 30 mil, osv. Så det var bara att gasa upp till 100 km/h, lägga i farthållaren och luta sig tillbaka. Bilen är dessutom automat, så när man ska sakta in och svänga är det inte så mycket man behöver göra då heller. Så det är mycket harvande av motorväg. Brukar växla mellan att lyssna på musik, antingen på spotify eller radio, samt stirra ut på landskapet och meditera.

fredag 2 mars 2012

Frog watch

Sååå, we set out from Hervey Bay imorse och i princip hela dagen spenderades i bilen, färden tog 7.5 timmar. Vi åkte vid ca halv nio och kom fram vid halv 5 på eftermiddagen. Vår GPS, som jag döpt till Harriet, ville att vi skulle ta värsta småvägarna in i landet. Farmen skulle ligga 12 mil från kusten. Men vi hade inte skaffat proviant, så var tvungna att leta reda på en mataffär. Hade vi varit strategiska så hade vi naturligtvis handlat i Hervey Bay, men nej, vi tyckte att vi minsann säkert skulle hitta en affär efter vägen… Icke. Kom så långt som till Rockhampton, en detour på dryga timmen, innan vi stötte på en. Men efter det var fixat så bar det av rakt in i outbacken. Den sträckan var väldigt fin, vi åkte bland annat kringelikrokvägar uppför ett berg, som gav vackra vyer. Blev att vi åkte ett par mil för långt, missade avfarten till farmen. Men vi såg en echidna på vägen, var den första vilda jag sett. Det fanns en drös på Australia Zoo, men det är coolare att se dem utanför djurparker.

Så vi är nu alltså på YHA’s Myella farm stay i Baralaba, dvs. en familjedriven farm som numera även huserar och roar turister. För en icke billig penning, som vi fick erfara när vi väl kom fram. Aktiviteterna var liksom inte inkluderade i det saftiga rumspriset. Ingen mat ingår heller. Så ska man hit bör man ha bunkrat upp egen föda. Vilket vi då sett till att göra, lyckligtvis. Men vi beslutade oss för att haka på en ridtur imorgon förmiddag. Ser fram emot det.

Nu på kvällen åt vi middag, den enda måltiden som vi då tänker köpa här, med familjen som äger stället plus två personer som arbetar här. Bland annat en gammal aussie som är en drover, han jobbade i sin ungdom på en enorm cattle farm i norra Oz. Då använde man sig bara av hästar för att driva flockarna och man kunde vara ute i ett år, konstant i rörelse, innan man rundat ägorna. Lite av en annan värld.

Vi drack i alla fall hemmabryggt öl, yess, jag drack öl. Brukar aldrig hända, jag gillar i regel inte öl och dricker nästan vadhelst annat som erbjuds. Så länge det inte är rödvin, whiskey eller jäger. Det här ölet var gott, men det kan bero på att det smakade cider. Satt utomhus medan altanen kryllade av bullfrogs, fina fina bullfrogs.

torsdag 1 mars 2012

Back to civilisation

Tillbaka i Hervey Bay efter 3 dagar på Fraser Island. Inga mer svärmar av bitska bromsar som drev en till vansinne, yay! Seriöst, jag höll på att bryta ihop av de små odjuren. Ett par timmar på morgonen och på tidig kväll så var de överallt och det fanns inget sätt att komma undan. Hemskt, I tell you, hemskt. Men bortsett från det så var det en helt okej tripp. Ja, om man bortser från att man sov direkt på marken, i tält visserligen, men jag får ont i höftben och skuldror av att bara sova på liggunderlag.

Det roligaste var att åka jeep. På stranden och inne i skogen. Var väldigt skumpigt inne på småvägarna, var lite rädd att vi skulle välta några gånger. Det är hyfsat vanligt att det händer. Men vi klarade oss. Hade vart drygt om en olycka skett med bilen, vi var alla tvungna att lägga 60 dollar som pant för försäkringen och hade någon av oss skadat bilen så alla varit tvungna att betala. Samma sak om någon lämnat skräp i vårt camp, då hade ALLA varit tvungna att böta 300 dollar.. Där kan man snacka om kollektiv bestraffning.. Inget sånt hände dock. Such a relief.

Vår guide, Mr 'Crocodile Dundee', pratade mycket om dingos. Bland annat så var vi alltid tvungna att gå minst två stycken när man skulle till toaletten och man var tvungen att ta med en käpp. In case of dingo attack. Vi tänkte att ähhhh, vi såg inga första dagen så det är luuugnt. En dingo snodde dock en ryggsäck från en i gruppen andra kvällen. Rakt framför näsan på honom. Och tredje dagen var de nästan överallt. De är ganska fina dock.

Blev mycket tid på strand. Lite för mycket faktiskt. På ställen där det inte fanns skugga och det var jobbigt. Det bästa var nog Eli Creek, en bäck som rann med stark ström ner mot havet. Vattnet var kallt med fantastiskt svalkande. Det var bara att kliva i ca 150 meter uppströms, lägga sig på rygg och låta strömmen föra en ner till stranden. Härlig upplevelse. Gillade också Lake MacKenzie. Kristallklart vatten. Lagom skuggig tid på dagen när vi var där. Perfekt. Det var dock häftigt vid första sjön vi tog oss till, kommer inte ihåg vad den heter. Men där bodde det kattfiskar som vi matade med bromsar vi dödat. Där var det som en öken bredvis sjön också, det var ett stup nedmot sjön och sen bredde "öknen" ut sig. Fanns stora dyner som Josef hoppade från. Vi spenderade en hel del tid där, så vi växlade mellan att bada och att vandra omkring i sanden. På kvällarna var vi i the camp och lagade mat, drack goon och körde diverse drinking games.

Så på det hela taget var det en bra tripp. Men det känns skönt att man ska sova i en säng inatt.

Imorgon ska vi till ett hostel, som är en farm, där vi ska sova i två nätter. Stället ligger i Baralaba, en liten bit in i landet från Rockhampton.