Saturday twist

Hade en lite dramatisk gårdagskväll. Hade varit på middag hos några vänner och vi satt på tunnelbanan in till stan då jag plötsligt blir kraftigt illamående, får blodtrycksfall och svimmar. Är medvetslös nån minut och krampar. Tjejerna i mitt sällskap får av mig på nästa perrong och ringer ambulans och jag kommer till sans igen. För mig känns det som att jag varit borta i ett par sekunder. Sitter på en bänk och mår kraftigt illa och skakar i ben och armar. Två ordningsvakter dyker upp, tydligen hade 112 skickat dit dem, which is very strange indeed iom att de inte är sjukvårdspersonal, så jag vet inte vad de hade där att göra. I vilket fall så dök ambulansen upp efter ett tag och de plockade med mig till akuten. Fina Molly följde med som sällskap och vi var kvar där hela natten. Vi fick inte träffa läkare förren efter 9 timmar i väntrum... Det var en seg natt helt enkelt. Personalen var underbemannade och det var rätt många patienter. Bland annat en hel del killar och tjejer som hade varit i slagsmål och jag kände mig rätt lack på just dem, eftersom de med största säkerhet slagits på eget bevåg och då borde de för i Helvete ta hand om sina skador själva! Jag menar, vill man slåss, så fine men då ska man inte ta upp en massa plats för folk inte valt sina skador. Oh well.

Läkaren vi till sist fick träffa sa att det inte var epilepsi, utan att min kropp förmodligen är programmerad till den sortens reaktion när nån slags fara hotar, i.e. när jag får blodtrycksfall/blir illamående, whichever occurs first and then the other one kicks in. För det händer då och då, ända sen jag var barn. Väldigt sällan dock och jag brukar oftast vara själv när det inträffar. Oftast slår illamåendet över i att jag kräks, under tiden som jag är medvetslös så brukar då vakna upp på golvet med det. Quite disgusting. Men har naturligtvis ingen aning om hur länge jag varit utslagen. Med blodtrycksfallet följer även gravt sänkt hjärtfrekvens, läkaren sa att det tom och sluta slå en liten stund, för att sedan hoppa igång igen. Jag är helt enkelt en mänsklig sjögurka. Thank you nature for that one!

Men mår bra nu och ska vara hemma heeeela dagen, med mat, kaffe, dator och bok. Har förskansat mig i sängen och tänker stanna här större delen av tiden.