Miles and miles

På förmiddagen i lördags så var vi ute på en ridtur i Myellas omgivningar. Det tog en stund för oss att komma iväg eftersom vi väntade in två danskar som blev upphämtade i Rockhampton. Men sen samlade vi ihop oss medan Shane, en av snubbarna som jobbar här samlade in våra hästar, gav oss en genomgång om hur man ska rida och såg till att vi fick upp sadel etc på hästarna. Förutom jag, Josef och danskarna så var det en tysk tjej som jobbar på farmen som ingick i sällskapet, det var bara hon och jag som hade ridvana. Men ingen av oss hade ridit the aussie way förut, så det kändes ovant. Speciellt sättet som man skulle hålla tyglarna på. Jag gav upp efter en stund och körde på det jag är van vid. Funkade fint. Men jag har inte suttit på en häst på några år och det var längesen jag var aktiv. Sitter i the body memory dock så efter en liten stund kändes allt bra. Vi fick testa på att driva boskap, min häst var exalterad över det. Sen bar det ut på ägorna. Var väldigt fin natur och vi såg flera kängurus på nära håll. Vi var ute några timmar, kände mig helt slut av värmen sen.

Resten av dagen softade vi mest bara. Jag låg i en hängmatta med en bok. Josef tog ett dopp i poolen. Vi lekte även lite med de tama papegojorna som bodde där. Det fanns 3 stycken, Pink Floyd, Juliette och Harry. De två förstnämnda var ena riktiga små busungar, som hittade på hyss och älskade uppmärksamhet. Juliette och Pink Floyd var verkligen partners in crime. De hade bland annat åkt med en bil bort till Baralabas pub en dag häromveckan. Sen när bilägarna kom ut från puben så hördes ”whatcha doin’?” och i reservdäcket satt de små rackarna. Så de det var bara att åka tillbaka med dem. De kunde alltså prata lite också, i alla fall den som hette Pink Floyd. ”Scratch scratch” var en frekvent fras. De gillade att bli kliade på huvudet nämligen. Så efter att man lekt med dem en stund och sedan skulle gå så vaggade de efter för att få mer uppmärksamhet. De små söta raringarna. De var båda handikappade, Juliette hade bara en vinge och Pink Floyd hade ett annat fel på vingarna, samt nåt fel på ligament i benen. Så ingen av dem kunde flyga, däremot var de ganska skillade på att klättra och de kunde kila fram på marken rätt fort. Båda två hade hittats som skadade fågelungar av familjen som äger farmen, som då tog hand om dem. Värmer hjärtat.

I övrigt så strosade man runt lite på gårdsplanen, såg ett flertal kängurus, de var verkligen överallt därute. På kvällen igår så traskade vi, danskarna och den tyska tjejen ut till en utsiktsplats på ägorna för att titta på solnedgången.

Just nu är vi i Airlie Beach, på kusten. Tog oss drygt 8 timmar att ta oss hit. Den effektiva körtiden var på 7 timmar, men vi gjorde ett par stopp längsmed vägen för att äta och köpa kaffe. Vi körde nästan hälften av vägen var. Var ingen avancerad körning, när vi väl kom ut på motorvägen så sa GPSen att nästa sväng var om 30 mil. Sen efter en avfart var det rakt fram i typ 30 mil, osv. Så det var bara att gasa upp till 100 km/h, lägga i farthållaren och luta sig tillbaka. Bilen är dessutom automat, så när man ska sakta in och svänga är det inte så mycket man behöver göra då heller. Så det är mycket harvande av motorväg. Brukar växla mellan att lyssna på musik, antingen på spotify eller radio, samt stirra ut på landskapet och meditera.