Monday, better still

Allrighty, var på vårdcentralen igen imorse för att lämna blodprover. Var nervös i vanlig ordning, avskyr att lämna blod eftersom nålar som rotar runt inne i mitt kött freaks me out. Nervositeten i kombination med lågt blodtryck brukar göra att det är omständigt och tar tid. Men när jag satt i väntrummet så hörde jag en medelåldersman vara otrevlig mot personalen i receptionen, vilket gjorde mig irriterad å deras vägnar och blodtrycket höjdes lagom tills det var dags att gå in till sjuksköterskan. Perfekt timing. Funny how the body works, fysiska reaktioner på mentala tillstånd. Quite interesting. Skulle vara roligt att ha en egen blodtryckstestare att experimentera med. Man skulle säkert kunna lära sig att höja och sänka. Vilket folk med högt blodtryck kan göra med meditation och avslappning, jag skulle behöva lära mig att höja. Men tänk vad coolt att ha en sån kroppskontroll.

Pratade sen med receptionisten om att jag ville byta läkare och det var inget problem. Jag fick också ut journalen från förra besöket. Läkaren hade inte skrivit något konstigt, så det var ju bra. Sen när jag väl kom fram till jobbet så pratade jag med en kollega som pluggar till sjuksköterska i vanliga fall. I fredags så hade hon erbjudit sig att prata med sin kille, som är läkare, och höra vad han tänkte om mitt fall, om den här läkaren jag träffat hade tagit fel slags prover eller om det var något prov jag skulle be om. Så jag hade skrivit ner mina symptom och tagit en kopia på remissen för vilka blodprover som skulle tas. Så vi gick igenom det nu. Så min kollegas kille hade sagt att han själv skulle ha beställt samma prover, att de var ganska heltäckande, och att han tyckte det lät troligt att det var mitt låga blodtryck som ställde till det. Tydligen blir man väldigt känslig för uttorkning och lågt blodsocker, att det kan trigga igång såna anfall som jag har haft. Men att jag absolut skulle åka på datormografi för att utesluta tumörer, även att det inte är troligt att jag har det. Och att jag skulle kunna be om ett EEG-test för att utesluta epilepsi.

Så läkaren jag träffade på vårdcentralen var helt enkelt ett praktas, men han hade iaf tänkt rätt rent medicinskt. Anyhoo, honom ska jag inte tillbaka till ändå. Känns väldigt skönt att ha en backup att rådgöra med. Och så kanske man kan sluta nojja över att det är ett gravt fel nånstans invärtes. I go totally paranoid parrot på sånt här.

Hepphepp.

La i mörkröd färg i håret igår, eftersom jag hade en ganska mörk färg i innan så syns det inte så mycket. Men ska lägga i en ljusare röd nästa vecka och försöka trappa upp det.

Typical magpie-behaviour

Det är bra för mig att rensa och göra mig av med saker. Känner mig som värsta hoarden nu när jag faktiskt går igenom vad jag har. Och kommer på mig själv med att men nej, den hääär måste jag ju ha kvar quite frequently.. Eller men jag kanske får användning för den nån gång i framtiden.  

Jag är en liten materialist, jag gillar shiny stuff och udda ting. Kanske är därför jag dras till Medelhavsarkeologi? Det går inte att komma ifrån, men det kanske är en idé att byta ut stuff ibland. Så det inte går till överdrift och bara ackumuleras. 

Hmph

Sååå, var på vårdcentralen imorse. Fick först träffa sjuksköterska, tror det var samma som jag fick telefontid hos förut, hon var jättetrevlig och bra. Jag fick diskutera mina symptom och hon tog blodtryck som hon konstaterade var lågt. Hon sa att hon tyckte det lät som epileptiska anfall jag har haft, men att jag kanske har flera olika faktorer som spelar in. Sen fick jag träffa läkare, samma som jag träffade efter jag fick förra anfallet. Och fan vad otrevlig han var. Väldigt dryg, nedlåtande och mästrande. Jag blev helt ställd. Och arg. Så när han tog blodtryck, igen, så sa han att "jaha, det här såg ju ok ut" och jag svarade att "men, när jag tog det hos sjuksyrran nyss så var det lågt". Varvid han svarar "jaha, det är väl jag som stressat upp dig" i den där nedlåtande dryga tonen. Hell yeah, jag var riktigt förbannad. Men kände att det inte skulle leda nånstans att agera på det. Men jag sa att "ja, jag är lite upprörd" och hans gensvar på det var "ja ojjjdå vad elak jag är då" i den där tonen... Hur ska man reagera på sånt?

Meningsutbytet strax innan det här var att jag hade beskrivit att jag fått ett till anfall och han verkade vara oerhört provocerad av mig. Han ifrågasatte varför jag inte åkt in akut i fredags natt och att jag inte kommit in till vårdcentralen tidigare. Jag sa att jag inte tyckte att det var nån idé att åka akut, med tanke på att det inte gav nåt förra gången utöver att jag fick vänta 9 timmar på att få träffa läkare och att jag sen blev hemskickad med uppmaning att gå till vårdcentralen och "det är säkert vagusnerven det är fel på, du kan ju sätta in en pacemaker om du känner för det typ" samt 400 spänn fattigare. Sen att jag hade en telefontid hos dem på måndagen, att jag beskrivit symptomen och fått tid just på fredagen. I mars var ju inte första gången jag åkt in akut för det här (då kräktes jag också när jag var medvetslös), gjorde det 2005 och då blev jag lämnad själv i ett rum där jag svimmade igen och kräktes under tiden jag var avsvimmad. Well, när jag väl lyckades komma till tillräckligt mycket sans för att tillakalla sjuksköterska så fick jag höra att jag förmodligen hade influensa och att jag inte borde ha åkt in pga av smittorisk för andra patienter och så blev jag hemskickad. Så, att åka in akut does not work out for me.

Men han sa mest bara en massa nedsättande saker. Om att jag minsann var 27 år och inte en dum tonåring som inte förstod bättre. Jag sa att visst, jag skulle ha legat på mer i våras efter förra anfallet och jag borde ha kommit in för att kolla värderna igen efter att ha ätit B12 och magnesium i 6 veckor men livet rann iväg och jag har haft fullt upp med jobb. Jag slarvade där helt enkelt. Men det ger inte honom en ursäkt för att ha en sån ton mot mig. Men nej, han bara malde på om att "jaha ja, det kom du minsann ihåg, där ser man, där ser man". Sjukt jävla otrevlig var han. Han ville inte diskutera mina symptom med mig, eller säga varför han ville ta de de blodproverna som nu ska tas eller varför jag sen ska skickas på datortomografi. Jag frågade "är det på det man kan se om man har epilepsi?" men han bara sa "nej, det kan man inte se" som att jag var totalt förståndshandikappad. Han skrev dessutom en hel massa i journalen men ville absolut inte dela med sig om sina synpunkter rent medicinskt.

Och nåt av blodproverna måste ges på fastande mage och jag hade ätit en banan innan så det var ju kört att lämna det samma dag, så jag måste tillbaka på måndag.. Och så sa han att han ringer om proverna visar på nåt fel och att om han inte ringer så måste jag ringa för den vidare utredningen. För han tänker minsann inte jaga mig. Är det så det brukar funka? Kan han inte bara kalla mig till nytt möte i vilket fall då? Huh. Jag ska lämna blodprover på måndag och sen byta läkare, för honom tänker jag inte gå tillbaka till.

Förbannade karljävel. Jag struntar i om han tycker att jag är en oansvarig idiot, så länge han håller det till sig själv. Jag ville bara sätta honom på plats och ge igen med samma mynt och bli riktigt jävla otrevlig tillbaka, men jag orkade inte ta det. Chose your battles liksom. Är det så konstigt att man drar síg att söka till sjukvården när man hela tiden blir dåligt bemött?

Wondrous

I've been busy busy, känner att dagarna bara rinner iväg. Efter jobbet i tisdags så sysslade jag med att sortera prylar och böcker jag ska sälja, det tog en evinnerlig tid att fotografera dem och pynta ut på facebook. Och allt är inte upplagt än. Ska göra en andra och tredje sortering av vad jag ska göra mig av med. Är ca 80 pocketböcker som ska bort och då har jag ändå lagt undan en hel påse med de jag vill ha kvar. Mina Agatha Christie's och Elizabeth Peters plus ett par ströböcker till. Har insett att jag har hiskeligt mycket thingies, det känns ganska skönt att rensa och det innebär också att man kan skaffa nya prylar ^^ Vissa saker har jag tröttnat på, andra känner jag att det inte är så viktigt att ha kvar. Men vissa är jag inte kapabel till att göra mig av med. Not that I think anyone else shares my slightly kitschy taste and would like to have them, but anyways. Tis' ones I need to keep.

Senaste eftermiddagarna/kvällarna har jag varit hiskeligt trött, inte fått nåt gjort och bara lallat runt planlöst. Samma sak ikväll actually. Ska dricka upp mitt chai och sen däcka.

Things could be quite allright or quite horrible

Efter att ha googlat runt på mina symptom och varit paranoid hela förmiddagen så pratade jag med en rekordelig sjuksköterska som jag fått telefontid hos vid halv 12. Känns mycket bättre efter att ha pratat med henne, hon trodde spontant att det var stor sannolikhet att det är epilepsi jag har, vilket skulle kännas som en enorm lättnad. Det skulle vara en oerhört mycket bättre diagnos än hjärtinfarkt och dylikt. Har liksom suttit och föreställt mig att behöva genomgå operationer på hjärtat. Saker som ballongsprängning och bypass.. Holy mother of God.. Ja ni kan ju tänka er vad mycket otäckt man kan behöva genomgå. Uppfattningen jag fått av mina creddiga google-efterforskningar är dock att epilepsi kan vara ett en biverkning av eller indikation på nåt mycket mer creepy. Å andra sidan har jag förmodligen haft det här, vad det nu än visar sig vara, ändå sen barndomen. Bara det att jag alltid varit själv när det hänt och när jag beskrivit det så har det avfärdats. Det känns ganska bra att jag hade ögonvittnen förra gången. Det är inte jag som inbillar mig.

Jag ska träffa sjuksyrra och läkare på fredag morgon, så ska vi börja en ordentlig utredning. Jag ska be att få göra tilt-test, för att se om det kanske är Vagusnerven det är fel på, vilket är det som framkallar tidvis långsam hjärtrytm och kortakorta hjärtstillestånd. Det skullle också kännas som en okej diagnos. Däremot kärlkramp eller hjärtinfarkt.. Gah. Jag håller tummarna för epilepsi, det skulle kännas bättre isf nästa gång det händer, jag kan ta smärta och jävligt obehagliga upplevelser, så länge jag vet att det går över och inte behöver genomgå större kirugiska ingrepp. But I do not know just yet. Men om det är epilepsi så är det hjärnan som det är nåt fel med. Yay. Och nu kommer jag obsessa över risken för hjärntumörer och liknande. Yess, thank you brain, for giving me all the worst case scenarios...

I övrigt så ska min kameraladdare anlända med posten idag, eller det som mamma tror är min kameraladdare, hoppas på att hon tror rätt.

Afternoon waltz

Hemma igen efter att ha traskat runt på stan några timmar, kände att jag behövde lite infusion av färg så jag har drällt runt inne i butiker som har ett överflöd av just det. Köpte ett nytt nagellack, typ åt metallic blue-hållet.

Ska spendera resterade tid av dagen med att stanna hemma och bara ta det lugnt.

Nightly shenanigans

Hade lite drama för mig inatt, fick hjärtproblem igen. Vaknade under natten av att jag började må väldigt illa och fick väldigt ont innanför revbenen en bit upp på ryggen. Var sömngroggy och började stappla bort mot badrummet för att antingen kräkas eller/och kasta i mig en alvedon. Smärtan och illamåendet intensifierades till oheliga proportioner och jag satte mig ner på golvet för att sedan vakna av att jag låg och ryckte. Måste ha blivit medvetslös en sväng, ingen aning om hur länge. Mådde fortfarande illa men efter en stund började det så sakteligen klinga av och jag kravlade bort till sängen igen. Drömde sen om att jag pratade med Johnny Depp om det här, han hade tydligen liknande problem. Mår bra nu.

Well, Hell, alla ens övriga problem blir väldigt petitessaktiga när kroppen kaikar på den här nivån. Det blir väldigt intense och primalt, just för att man vet att det är ett rätt vitalt organ som stänger ner och man blir lite rädd för att det inte ska stabilisera sig. It's actually fucking terrifying. Like fucking Hell, my heart is gonna implode if this excruciating pain and nausea won't stop soon! It is a humbling experience. Som sagt, man känner att man kommer bli jävligt tacksam om det visar sig att man inte kommer de facto dö av upplevelsen. Och just när det händer så är nästan det enda man kan fokusera på är att andas och se till att ansiktet hamnar neråt om man skulle svimma och börja kräkas. Tunnelexistensiellt deluxe. Jag hade ändå Ellinor sovandes i vardagsrummet, men var inte fysiskt kapabel till att varken ta mig dit eller ropa. Sen när smärtan och illamåendet började försvinna så var ju ändå allt över och det kändes lika bra att ta sig tillbaka till sängen.

Men jag ska ringa vårdcentralen på måndag och säga att de måste skicka mig till en hjärtspecialist.

I övrigt så fick jag igår reda på att Marilyn Manson ska spela i Stockholm den 5e december, det måste jag gå på!

Friday, friday

Insåg just att det är fredagen den 13e, not that I really really care, men det är ju lite kul att Abraham Lincoln - Vampire Hunter har premiär just idag. Bio två dagar i rad, såg Snow white and the huntsman igår med John och idag blir det just Abraham Lincoln med Ellinor. Var inte imponerad av Kristen Stewarts prestation, men det hade jag förstås inte förväntat mig att bli. Däremot så var ju Charlize Theron helt psykotisk och fantastisk i rollen som ze evil queen och Chris Hemsworth var charmig som alltid. Men det var ju trist att castingen envisades med att ta med en brud som inte ens skulle kunna gestalta det mest simpla känsloregistret. Insåg just att Hemsworth är med i Cabin in the woods också, tjing för att se den! Däremot en annan bioaktuell film som är bland det sämsta jag sett ever, är ju Chernobyl Diaries. Very bad! Upplägget hade kunnat gjorts så mycket bättre, men alla möjligheter som fanns blev ju totalt slaktat. Amatörmässigt.

Dock så tror jag att det kommer dröja innan en film lika bra som Rock of Ages dyker upp. Just saying.

I övrigt har jag börjat hemsökas av Rebeca Blacks dunderfail 'Friday' varje fredag... Lite halvt tvångsmässigt sådär.. Now I feel the urge of cleansing my brain with soap.

Ehh..

Gick till jobbet med långärmad tröja i tron om att det skulle vara kallt idag. Fail! Å andra sidan sitter jag fast inomhus större delen dagen, but still... Spenderade dock några timmar på trappan till Nobelmuseum med en bok nu på eftermiddag/kvällen, så jag har fått en liten dos av att vara ute i den behagliga värmen ändå. Iklädd more suitable garnment. Just den här boken gjorde att jag igår kväll nästan var tvungen att somna med lampan tänd. Den heter Skinwalker, och är egentligen ganska lökig urban fantasy, men den innehåller en varelse som kallas liver eater och den är rätt obehaglig. Jag är inte så förtjust i sånt som har långa klor och en förkärlek för att äta upp folks inälvor när de fortfarande lever. Brukar bli övertygad att de ligger under min säng och bara väntar på att ta ett stadigt tag om mina fotvrister om jag går för nära! Brukar föranleda att jag tar sats och typ hoppar upp i sängen från avstånd så att de inte kommer åt mig. Yes, I am a master of keeping myself occupied.

Ska ta en alvedon, hoppa i duschen och sen krypa ner under täcket med nyaste avsnittet av True Blood, scones och te. I fucking need that. My insides are not very nice to me right now. And I need all the comfort I can possible get.

This sums it up quite well:

Jag brukar slippa ha det i en hel vecka dock, det värsta brukar vara över efter 3 dagar. Det är egentligen helt sjukt att man ska behöva genomleva sånt här, att ett fortplantningsorgan (talking about livmodern och äggstockarna här) man ändå inte tänkt använda sig av har en så stor inverkan på en vardag så ofta. Fi fan. 

Oh well. Man får väl glädja sig åt att man har en särdeles oavancerad humor och det faktum att det finns scones i frysen och jag tror nog minsann att det finns choklad där nånstans också!

Untz

Spenderade helgen i Uppsala, kom hem för en liten stund sen. Har varit ett par intensivt sociala dagar, men det är bara roligt. Igår var det allmänt häng på stan, middag ute och sen avslutning av kvällen på en nation. Vi satt ute i trädgården och drack en massa drinkar. Idag var det danshafla, var väldans trevligt det också :) Dansade i min nya kjol som jag ska köpa av Lina och hade på mig min nya bindi, som jag fick igår, jättefin är den. Jag börjar nästan känna hur det skapas nya signalbanor mellan synapserna i hjärnan, I'm connecting the dots. Slowly, but in the right direction. Det kommer ta ett tag innan stegen och armrörelserna sätter sig i kroppsminnet, men när de väl gör det så! Det känns iaf en smula lättare när man får testa steg man provat tidigare, det är bekant och man kan börja slipa på komponenterna. För jag har oerhört mycket slipning av göra, men det är som det ska vara.

Friday mode

Hmm, halv 10 en fredagskväll och jag funderar på att krypa ner i sängen. Skulle kunna somna typ inom en halv minut. Hade öppning idag, pallrade mig hemifrån vid kvart över 6, väl på centralstationen insåg jag att pendeln jag brukar ta inte går förren 6.50... So, gick hemifrån en kvart tidigare än jag hade behövt. 15 minuter som jag skulle ha kunnat sova på. Not sure what possessed me. Antar att jag blir lite förvirrad av att börja olika tider och blandar ihop vilken pendel som passar till vilket pass. Har nu vant mig vid att ha större säng än tidigare och brukar vakna sprawled out, med armar och ben åt alla håll och kanter. I do like. Känns typ extra segt att ta sig upp då. Eller, fan, det är alltid segt att behöva gå upp så tidigt.

Meeen, när jag kom hem så uppdagades det att de pakistanska mynten och snäckorna kommit fram! Har inte hunnit börja med dem än, men det är bra att de nu finns tillgängliga. Kände mig som ett överexalterat djur och blev helt översköljd av visualiseringar av hur jag ska dekorera med dem. Har lugnat ner mig nu.

Funderar på att skaffa en orkidée eller två. De ska tydligen klara mörker. Then they would fit in just fine at my place. Saknar mina växter som lämnades hemma hos mamma och pappa. Drömde dessutom om Tudor inatt, jag drömde att han var tillbaka till att vara herrelös katt som strök omkring. Pratade med en kollega igår om våra respektive katter, hon hade också skaffat en sån. Jag blir alltid glad av att folk skaffar just den typen av katter, men samtidigt kommer man att tänka på alla de som inte fått ett hem än. Ah, en bra sak med vintern är iaf att Tudor bor hos mig i stan. Är lite tomt utan.

Well, Uppsala i helgen!

Ugly creatures warms my heart

Ligger hemma på soffan och känner mig allmänt nöjd med tillvaron. You have no idea how wonderful that is and how much I appreciate it. 

Har smällt i mig en halv burk med Ben n' Jerrys, är helt sockerstinn. Har tevatten på uppvärmning och ska se ett par avsnitt av random tvserie från USA medan jag ska sy. I have a fondness for tacky shows. Upptäckte nu att mitt théföråd har börjat sina, ska nog pallra mig bort till ett ställe som säljer lösthé nån dag snart. Har nästan bara haft påsar, vilket förstås funkar det med, men när jag var hemma på landet så körde jag på andra varianten och blev lite hooked.

Såg en mops på stan idag, den log mot mig and I just melted on the spot! 

Verkar som att blogger kaikat upp sig, av nån anledning så kunde jag inte svara i senaste kommentatorfältet. Men, Maja, du har säkert helt rätt i att det inte de facto är valrossar :) 

Fan, jag blir bara så jävla glad av de här djuren :D

Valrossar, my new obsession

Jag hade tänkt gå och lägga mig för säkert en timme sen, istället googlar jag valrossar. I guess I could do worse. Adorable creatures. Det är nåt med fula djur som tilltalar mig.

Klockan ringer vid 6 imorgon! Ahh, I needz to sleeeep! But to many funny pictures on ze internet!

Happy pics of today ^^

Happy walrus-face!

Själv hade jag med mig jordgubbar och grädde till jobbet och så trollades det fram glass. Helt okej det också.

Heeh heeh..

Busy weekend. Har vart awesome. Som igår, såg Rock of Ages med Lina, som så fint uttryckte det "de lyckades bra med att bygga upp en sexuell spänning med Jacee Staxx, den var påtaglig på andra sidan duken." Jag är böjd att hålla med. Det kommer ta några dagar innan jag slutar flina som en village idiot, endorfin-nivån var rocket high undet filmen och en bra stund efter att den var slut. Det är något med sleaze som gör mig totalt stjärnögd. I need to get this movie!

Seriously, I had no idea that Tom Cruise had it in him!

Och hela filmen var bara så fantastisk! All musik, glorifieringen av the Sunset strip i LA på 80-talet och rocklivet. Russell Brand var med också, han levererade som vanligt och det fanns så många bra scener och tajmingen var alltid så perfekt. Filmen kretsar kring den fiktiva baren The bourboun room, som helt enkelt måste vara en psedonym för Whiskey a go-go, där bland annat Mötley Crüe spelade i uppstarten.  Åhhh, den var så bra! (Har jag nämnt att jag fullkomligt älskar 80-tals sleaze?)

Och just ja, fyller år idag och har nu den vördnadsvärda åldern av 27. Känns bra.