Hmph

Sååå, var på vårdcentralen imorse. Fick först träffa sjuksköterska, tror det var samma som jag fick telefontid hos förut, hon var jättetrevlig och bra. Jag fick diskutera mina symptom och hon tog blodtryck som hon konstaterade var lågt. Hon sa att hon tyckte det lät som epileptiska anfall jag har haft, men att jag kanske har flera olika faktorer som spelar in. Sen fick jag träffa läkare, samma som jag träffade efter jag fick förra anfallet. Och fan vad otrevlig han var. Väldigt dryg, nedlåtande och mästrande. Jag blev helt ställd. Och arg. Så när han tog blodtryck, igen, så sa han att "jaha, det här såg ju ok ut" och jag svarade att "men, när jag tog det hos sjuksyrran nyss så var det lågt". Varvid han svarar "jaha, det är väl jag som stressat upp dig" i den där nedlåtande dryga tonen. Hell yeah, jag var riktigt förbannad. Men kände att det inte skulle leda nånstans att agera på det. Men jag sa att "ja, jag är lite upprörd" och hans gensvar på det var "ja ojjjdå vad elak jag är då" i den där tonen... Hur ska man reagera på sånt?

Meningsutbytet strax innan det här var att jag hade beskrivit att jag fått ett till anfall och han verkade vara oerhört provocerad av mig. Han ifrågasatte varför jag inte åkt in akut i fredags natt och att jag inte kommit in till vårdcentralen tidigare. Jag sa att jag inte tyckte att det var nån idé att åka akut, med tanke på att det inte gav nåt förra gången utöver att jag fick vänta 9 timmar på att få träffa läkare och att jag sen blev hemskickad med uppmaning att gå till vårdcentralen och "det är säkert vagusnerven det är fel på, du kan ju sätta in en pacemaker om du känner för det typ" samt 400 spänn fattigare. Sen att jag hade en telefontid hos dem på måndagen, att jag beskrivit symptomen och fått tid just på fredagen. I mars var ju inte första gången jag åkt in akut för det här (då kräktes jag också när jag var medvetslös), gjorde det 2005 och då blev jag lämnad själv i ett rum där jag svimmade igen och kräktes under tiden jag var avsvimmad. Well, när jag väl lyckades komma till tillräckligt mycket sans för att tillakalla sjuksköterska så fick jag höra att jag förmodligen hade influensa och att jag inte borde ha åkt in pga av smittorisk för andra patienter och så blev jag hemskickad. Så, att åka in akut does not work out for me.

Men han sa mest bara en massa nedsättande saker. Om att jag minsann var 27 år och inte en dum tonåring som inte förstod bättre. Jag sa att visst, jag skulle ha legat på mer i våras efter förra anfallet och jag borde ha kommit in för att kolla värderna igen efter att ha ätit B12 och magnesium i 6 veckor men livet rann iväg och jag har haft fullt upp med jobb. Jag slarvade där helt enkelt. Men det ger inte honom en ursäkt för att ha en sån ton mot mig. Men nej, han bara malde på om att "jaha ja, det kom du minsann ihåg, där ser man, där ser man". Sjukt jävla otrevlig var han. Han ville inte diskutera mina symptom med mig, eller säga varför han ville ta de de blodproverna som nu ska tas eller varför jag sen ska skickas på datortomografi. Jag frågade "är det på det man kan se om man har epilepsi?" men han bara sa "nej, det kan man inte se" som att jag var totalt förståndshandikappad. Han skrev dessutom en hel massa i journalen men ville absolut inte dela med sig om sina synpunkter rent medicinskt.

Och nåt av blodproverna måste ges på fastande mage och jag hade ätit en banan innan så det var ju kört att lämna det samma dag, så jag måste tillbaka på måndag.. Och så sa han att han ringer om proverna visar på nåt fel och att om han inte ringer så måste jag ringa för den vidare utredningen. För han tänker minsann inte jaga mig. Är det så det brukar funka? Kan han inte bara kalla mig till nytt möte i vilket fall då? Huh. Jag ska lämna blodprover på måndag och sen byta läkare, för honom tänker jag inte gå tillbaka till.

Förbannade karljävel. Jag struntar i om han tycker att jag är en oansvarig idiot, så länge han håller det till sig själv. Jag ville bara sätta honom på plats och ge igen med samma mynt och bli riktigt jävla otrevlig tillbaka, men jag orkade inte ta det. Chose your battles liksom. Är det så konstigt att man drar síg att söka till sjukvården när man hela tiden blir dåligt bemött?