Efter att ha googlat runt på mina symptom och varit paranoid hela förmiddagen så pratade jag med en rekordelig sjuksköterska som jag fått telefontid hos vid halv 12. Känns mycket bättre efter att ha pratat med henne, hon trodde spontant att det var stor sannolikhet att det är epilepsi jag har, vilket skulle kännas som en enorm lättnad. Det skulle vara en oerhört mycket bättre diagnos än hjärtinfarkt och dylikt. Har liksom suttit och föreställt mig att behöva genomgå operationer på hjärtat. Saker som ballongsprängning och bypass.. Holy mother of God.. Ja ni kan ju tänka er vad mycket otäckt man kan behöva genomgå. Uppfattningen jag fått av mina creddiga google-efterforskningar är dock att epilepsi kan vara ett en biverkning av eller indikation på nåt mycket mer creepy. Å andra sidan har jag förmodligen haft det här, vad det nu än visar sig vara, ändå sen barndomen. Bara det att jag alltid varit själv när det hänt och när jag beskrivit det så har det avfärdats. Det känns ganska bra att jag hade ögonvittnen förra gången. Det är inte jag som inbillar mig.
Jag ska träffa sjuksyrra och läkare på fredag morgon, så ska vi börja en ordentlig utredning. Jag ska be att få göra tilt-test, för att se om det kanske är Vagusnerven det är fel på, vilket är det som framkallar tidvis långsam hjärtrytm och kortakorta hjärtstillestånd. Det skullle också kännas som en okej diagnos. Däremot kärlkramp eller hjärtinfarkt.. Gah. Jag håller tummarna för epilepsi, det skulle kännas bättre isf nästa gång det händer, jag kan ta smärta och jävligt obehagliga upplevelser, så länge jag vet att det går över och inte behöver genomgå större kirugiska ingrepp. But I do not know just yet. Men om det är epilepsi så är det hjärnan som det är nåt fel med. Yay. Och nu kommer jag obsessa över risken för hjärntumörer och liknande. Yess, thank you brain, for giving me all the worst case scenarios...
I övrigt så ska min kameraladdare anlända med posten idag, eller det som mamma tror är min kameraladdare, hoppas på att hon tror rätt.
Det är vettigt att gå en ordentlig utredning! Jag har nästan slutat googla symptom för att jag blir så paranoid jämt. Och så vet du att om dom vill göra något som helst ingrepp så hör du av dig till mig på jobbet så söker vi på läkaren så att han/hon inte har några anmälningar mot sig :) Yes. I can do that.
SvaraRaderaJa jag måste sluta googla sånt också, man blir ju helt knäpp och övertygad om att man har hjärncancer, haha. Usch.
SvaraRaderaÅhh, jättebra att veta! Tack :) Det är ju alltid tryggare när man vet att den som ska slica i en inte är en klåpare, alternativt att om det skulle dyka upp anmälningar på personen så kan man säga nej och kräva byte ^^
Mm precis, eller åtminstone be att hen uttalar sig om vad det var som hände och se om man får en bra känsla av personen eller inte. Många läkare har en anmälan eller två på sig utan att det betyder något, även läkare kan ha otur och råka på en patient som har en extremt dålig dag eller så. Det man ska kika extra på är vad soc beslutade, om det blev kritik eller inte. Och om det är väldigt många anmälningar förstås.
SvaraRadera