Allrighty, var på vårdcentralen igen imorse för att lämna blodprover. Var nervös i vanlig ordning, avskyr att lämna blod eftersom nålar som rotar runt inne i mitt kött freaks me out. Nervositeten i kombination med lågt blodtryck brukar göra att det är omständigt och tar tid. Men när jag satt i väntrummet så hörde jag en medelåldersman vara otrevlig mot personalen i receptionen, vilket gjorde mig irriterad å deras vägnar och blodtrycket höjdes lagom tills det var dags att gå in till sjuksköterskan. Perfekt timing. Funny how the body works, fysiska reaktioner på mentala tillstånd. Quite interesting. Skulle vara roligt att ha en egen blodtryckstestare att experimentera med. Man skulle säkert kunna lära sig att höja och sänka. Vilket folk med högt blodtryck kan göra med meditation och avslappning, jag skulle behöva lära mig att höja. Men tänk vad coolt att ha en sån kroppskontroll.
Pratade sen med receptionisten om att jag ville byta läkare och det var inget problem. Jag fick också ut journalen från förra besöket. Läkaren hade inte skrivit något konstigt, så det var ju bra. Sen när jag väl kom fram till jobbet så pratade jag med en kollega som pluggar till sjuksköterska i vanliga fall. I fredags så hade hon erbjudit sig att prata med sin kille, som är läkare, och höra vad han tänkte om mitt fall, om den här läkaren jag träffat hade tagit fel slags prover eller om det var något prov jag skulle be om. Så jag hade skrivit ner mina symptom och tagit en kopia på remissen för vilka blodprover som skulle tas. Så vi gick igenom det nu. Så min kollegas kille hade sagt att han själv skulle ha beställt samma prover, att de var ganska heltäckande, och att han tyckte det lät troligt att det var mitt låga blodtryck som ställde till det. Tydligen blir man väldigt känslig för uttorkning och lågt blodsocker, att det kan trigga igång såna anfall som jag har haft. Men att jag absolut skulle åka på datormografi för att utesluta tumörer, även att det inte är troligt att jag har det. Och att jag skulle kunna be om ett EEG-test för att utesluta epilepsi.
Så läkaren jag träffade på vårdcentralen var helt enkelt ett praktas, men han hade iaf tänkt rätt rent medicinskt. Anyhoo, honom ska jag inte tillbaka till ändå. Känns väldigt skönt att ha en backup att rådgöra med. Och så kanske man kan sluta nojja över att det är ett gravt fel nånstans invärtes. I go totally paranoid parrot på sånt här.
Hepphepp.
La i mörkröd färg i håret igår, eftersom jag hade en ganska mörk färg i innan så syns det inte så mycket. Men ska lägga i en ljusare röd nästa vecka och försöka trappa upp det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar