Sensing

Hemma. Är hos föräldrarna på landsbygden i Närke och det känns himla skönt. Var riktigt grinig tidigare under dagen, med mensvärk, en sjukt långsam dag på jobbet och en allmän känsla av 'jag hatar världen, mänskligheten och min tillvaro'. Nu känns det bättre. Steg just ur en lång varm dusch, vilket brukar vara min universallösning på de flesta av mina dåliga dagar. Varmt vatten har en tendens att ge mig sinnesro. Och det är bra att träffa familjen. Det är så ombonat här, ger för det mesta en känsla av lugn. Har förskansat mig med Tudor nere i båthuset, där vi brukar bo när jag är hemmavid. Han blev så glad när jag dök upp, det lilla livet. Blev förstås lika glad själv. Har drömt om katter en del på senaste tiden, en hel del om Tusse. Blir lika förvirrad varje gång jag vaknar efter en sån natt och inser att han varit död i 3.5 år, när han alltid är så levande och känns så närvarande i drömmen. It still feels unreal with him gone. Känner mig fortfarande amputerad. But now, I'm at least close to his ashes.

Blir några dagar på landet, var längesen jag var här sist så det känns verkligen bra att vara hemma en sväng.