Dideridi

Har haft en liten rockafton. På spotify har jag en lista med blandad melodisk sleaze etc och den kändes somehow suitable to my mood. Brukar vara så när insomnian släppt, jag känner mig som en hel människa igen. Och dammit, det gäller att passa på att enjoy it to the fullest när livsandarna återvänt och livet inte känns helt jävla miserabelt. I sällskap av tonerna till LA Guns, Mötley Crüe, Sixx AM, Aerosmith, Guns N' Roses, Alice Cooper osv.

Känns rätt skönt att gå hemma och plocka. På jobbet idag spasmade jag ut kaffe över receptionsdisken och strax därefter spasmade jag in i en dörr. Awkward. Jag typ spasmar mig genom livet.

Har funderat på om det är min nya madrass som gör att jag har ont i knäna. Den nya madrassen är ganska fast och eftersom jag sover mestadels på mage så trycks knäskålarna bakåt. Men jag tycker om fasta madrasser, så jag får väl trixa fram en slags strategi för att spara knäna.

Det känns som att många i min närhet ska åka på festival till höger och vänster i sommar. Blir väl inget för min del i år. Men jag hade verkligen velat se Mötley Crüe, de ska spela på Sweden Rock.

Det hade varit så awesome att det inte går att beskriva i ord. Ja Herregud. Jag hade förmodligen grinat som ett överexalterat barn. Nikki Sixx is my hero. Och 'Kickstart my heart' fick en mer personlig innebörd efter hjärtstilleståndet. Nikki skrev låten efter att han hade haft ett, även om hans berodde på drogöverdos och inte hjärtfel. Anyhow.

Så. Jävla.Awesome