The world is calling

Börjar känna mig en smula rastlös. Är tillfreds med vart jag befinner mig, men det drar i resnerven. Sverige är fantastiskt på sommaren och då känner jag egentligen inte för att åka utomlands, men till hösten.. I september, oktober kanske.. Föreställer mig en weekend på kontinenten, eller kanske en tur till Marocko? I kind of long for the adventures of the Middle East and Northern Africa. Det är en värld jag kan hantera, det är dammigt, högljutt och kaotiskt. Fullt av sinnesintryck, med spots av serenity. Klippöknarna i Jordanien och Egypten.. Att skumpa fram i en lokalbuss som närapå enda västerländska turist, korsa gränser på egen hand och leta sig fram till folktomma ruinstäder. Sen har den regionen naturligtvis sina annoyances and dangers, not to forget. Har man blivit fysiskt antastad, förföljd och för att inte tala om verbalt trakasserad några gånger så utvecklar man en hälsosam paranoia, vilket är bra (or even quite necessary) att ha där.

Fast Istanbul skulle inte vara helt fel heller. Den gången jag var där så var årstiden kind of wrong, kan inte rekommendera ett besök under vintern, they do have snow, cold och icke-isolerade hus.

Men Prag, Budapest eller Krakow vore ju kul. We shall see!

Oh well, till helgen blir det iaf en sväng till Sthlm och Uppsala. Är ledig lördag-söndag, men åker upp redan på fredag efter jobbet och åker tillbaka till landet måndag morgon. Har ju fördelen med att börja jobbet ganska sent på förmiddagen. När jag ändå är iväg så vill jag maximera det.